Intet är som väntanstider
Erik Axel Karlfeldt (1864-1931) poet

Intet är som väntanstider, vårflodsveckor, knoppningstider, ingen maj en dager sprider som den klarnande april. Kom på stigens sista halka, skogen ger sin dävna svalka och sitt djupa sus därtill. Sommarns vällust vill jag skänka för de första strån som blänka i en dunkel furusänka, och den första trastens drill.

Intet är som längtanstider, väntansår, trolofningstider. Ingen vår ett skimmer sprider som en hemlig hjärtanskär. Sällan mötas, skiljas snarligt, drömma om allt ljuvt och farligt livet i sitt sköte bär! Gyllne frukt må andra skaka; jag vill dröja och försaka, i min lustgåd vill jag vaka, medan träden knoppas där.

Nothing is Like the Time of Waiting
Wilhelm Peterson-Berger (1867-1942) composer

There is nothing like expectation, weeks of spring floods, budding time, the daylight of May doesn’t diffuse like that of a brightening April. Walk down the last slippery path, the forest gives its damp freshness and its deep whistling. I would trade summer’s sensuous pleasure for the first blades of grass that shine in a dusky pine hollow, and the first trill of the nightingale.

Nothing is like longing time, years of waiting, engagement time. No spring spreads a shimmer like a secret heart’s love. Rare meetings and certain partings, to dream of all that is sweet and dangerous life carries in its womb! Others may seek the gilded fruit of autumn; I will wait and go without, in my paradise I will keep vigil, while the trees bud there.

Melodi
Bo Bergman (1869-1967) poet

Bara du går över markerna, lever var källa, sjunger var tuva ditt namn. Skyarna brinna och parkerna susa och fälla lövet som guld i din famn.

Och vid de skummiga stränderna hör jag din stämmas vaggande vågsorl till tröst Räck mig de älskade händerna. Mörkret skall skrämmas. Kvalet skall släppa mitt bröst.

Bara du går över ängarna, bara jag ser dig vandra i fjärran förbi, darra de eviga strängarna. Säg mig vem ger dig makten som blir melodi?

Melody
Ture Rangström (1884-1947) composer

You just walk across the meadows, and every spring comes to life, every tuft of grass sings your name. The clouds burn and the trees whistle and drop leaves like gold in your lap.

And by the foamy shores I hear your comforting voice rocking in a wave’s murmur. Stretch out your beloved hands. Darkness shall be frightened away. Torment will leave my breast.

You just walk across the meadows, I just see you wander in the distance, and those eternal strains tremble. Tell me who gives you the power which becomes this melody?

I skogen
Albert Gellerstedt (1836-1914) poet

Kärt är att råka dig, nattviol, der blek du står ibland gräsen och suckar ut efter sjunken sol din doft, ditt innersta väsen.

Ljuft är att höra din sång, du trast, der högst i granen på spaning du jublar ut under qvällens rast om morgon rodnad din aning.

Men lär mig, nattviol, blid som din, en sorg, när fröjd har gått under! Trast, lär mig tolka så glad som din, min tro på ljusare stunder!

In the Forest
Wilhelm Stenhammar (1871-1927)

Lovely to meet you, orchid, where you stand pale among the grass and breathe out after the sun has set, your fragrance, your heart’s essence.

So tender to hear your song, nightingale, on the lookout in the highest fir tree, You rejoice in the break of night as you sense the blushing morning.

But teach me, gentle orchid, your sorrow, when joy has disappeared! Nightingale, teach me to understand your joy, my belief in happier moments!

Flickan kom ifrån sin älsklings möte
Johan Runeberg (1804-1877) poet

Flickan kom ifrån sin älsklings möte, kom med röda händer. Modern sade: “Varav rodna dina händer, flicka?” Flickan sade: “Jag har plockat rosor och på törnen stungit mina händer.”

Åter kom hon från sin älsklings möte, kom med röda läppar. Modern sade: “Varav rodna dina läppar, flicka?” Flickan sade: “Jag har ätit hallon och med saften målat mina läppar.”

Åter kom hon från sin älsklings möte, kom med bleka kinder. Modern sade: “Varav blekna dina kinder, flicka?” Flickan sade: “Red en grav, o moder! Göm mig där och ställ ett kors däröver, och på korset rista, som jag säger:

En gång kom hon hem med röda händer, ty de rodnat mellan älskarns händer. En gång kom hon hem med röda läppar, ty de rodnat under älskarns läppar. Senast kom hon hem med bleka kinder, ty de bleknat genom älskarns otro.”

The Girl Returned From Meeting Her Lover
Wilhelm Stenhammar (1871-1927)

The girl came from meeting her lover, came with her hands all red. Said her mother: “What has made your hands so red, girl?” Said the girl: “I was picking roses and pricked my hands on the thorns.”

Again she came from meeting her lover, came with her lips all red. Said her mother: “What has made your lips so red, girl?” Said the girl: “I was eating raspberries and stained my lips with the juice.”

Again she came from meeting her lover, came with her cheeks all pale. Said her mother: “What has made your cheeks so pale, girl?” Said the girl: “Oh mother, dig a grave for me, Hide me there and set a cross above, And on the cross write as I tell you:

Once she came home with her hands all red, … they had turned red between her lover’s hands. Once she came home with her lips all red, … they had turned red beneath her lover’s lips. The last time she came home with her cheeks all pale, … they had turned pale at her lover’s faithlessness.”

Saa tag mit Hjerte
Tove Ditlevsen (1918-1976) poet

Saa tag mit Hjerte i dine Hænder, men tag det varsomt og tag det blidt, det røde Hjerte nu er det dit.

Det slaaar saa roligt,det slaar saa dæmpet, for det har elsket og det har lidt, nu er det stille nu er det dit.

Og det kan saares og det kan segne, og det kan glemme og glemme tit, men glemmer aldrig at det er dit.

Det var saa staerkt og saa stolt,mit Hjerte, det sov og drømte i Lyst og Leg, nu kan det Knuses men kum af dig.

Take My Heart
Hugo Alfvén (1872-1960) composer

Take my heart in your hands, but take it carefully and take it kindly, my red heart – not it is yours.

It beats so calmly, it beats so quietly, for it has loved, and it has suffered, now it is quiet – now it is yours.

And it can be hurt, and it can fail, and it can forget, and often does, but it never forgets that it is yours.

It was so strong and so proud, my heart, it slept and dreamt in pleasure and play, now it can be broken – but only by you.

Aftonen
Herman Sätherberg (1812-1897)

Skogen står tyst, himlen är klar. Hör, huru tjusande vallhornet lullar. Kvällsolns bloss sig stilla sänker, Sänker sig ner uti den lugna, klara våg. Ibland dälder, gröna kullar eko kring neiden far…

Evening
Hugo Alfvén (1872-1960) composer

The forest is silent, the sky is clear. Hearken to the lullaby of the shepherd’s horn, Echoing among valleys and green hills As the sun quietly descends.

Adagio
Bo Bergman (1869-1967) poet

Vattnet rörs och vinden spelar, vind och vatten ta varann. Bakom skogens glesa dungar gula rågen gungar av och an. Det är bara du som felar. Hjärtat saktar sina slag. Jag hör svag musik som spelar mig till sömns i dag.

Molnen glida lätt som vita svanar över himlens sjö, men de tiga där de fara, svanar sjunga bara när de dö. Ont och tungt har jag fått slita, det är tungt på tiggarstig. Jag vill fara med de vita svanarna till dig.

Adagio
Wilhelm Stenhammar (1871-1927) composer

The water ripples and the wind plays; Wind and water embrace. Behind sparse and scattered copses fields of golden rye wave back and forth. Only you are missing. My heart beats more slowly. Today I can hear faint music Lulling me to sleep.

The clouds float like white swans above the sea of heaven, but they fly silently, for swans sing only as they die. I have suffered pain and hardship; It is hard to be a beggar. I want to fly with the white swans, fly with the swans to you.

Tonerna
Erik Geijer (1783-1847) poet

Tanke, vars strider blott natten ser! Toner hos Eder om vila den ber. Hjärta, som lider av dagens gny! Toner till Eder till Er vill det fly.

Visions or Music
Carl Sjöberg (1861-1900) composer

Thought, only the night can see your struggles! Music, my thoughts want to rest with you. Heart, suffering at the break of day! Music, to you, to you it would fly.

Jungfrun under lind
Anonymous poet

I våren knoppas en lind så grön med rosor och marsviol, Där under sitter en jungfru skön och sömmar i klaran sol.

Själv är hon liksom en sol i vår som äpplet är hennes kind, när hon vid spegeln slår ut sitt hår, det faller som blomster från lind.

Som solen fångas av lindens blad så fängslas hon håg och sinn, så har hon mig bundit med trolska kvad, och tagit mitt hjärta, mitt hjärta in.

Maiden Under the Linden Tree
Wilhelm Peterson-Berger (1867-1942) composer

In Spring a linden tree buds green with roses and violets. Under it sits a maiden fair, sewing in bright sunshine.

She is herself like a sun in Spring, like the apple is her cheek. When at the mirror she loosens her hair, it falls like flowers from a linden tree.

Like the sun is caught by linden leaves, she captures soul and mind, thus she has bound me with magical songs and conquered my heart.

Skogen sover
Ernest Thiel (1859-1947) poet

Skogen sover. Strimman på fästet flämtar matt. Dagen vakar i juninatt. Tystnat har nyss hennes muntra skratt, redan hon sover. Vid hennes sida jag stum mig statt. Kärleken vakar över sin skatt, kärleken vakar i juninatt.

The Forest Sleeps
Hugo Alfvén (1872-1960) composer

The forest sleeps. A ray of sunlight flickers in the firmament. Day stands guard through the June night. Her merry laughter has just fallen silent; Already she is asleep. I sat down, mute, by her side. Love stands guard over its treasure; Love stands guard through the June night.

Sverige
Verner von Heidenstam (1859-1940) poet

Sverige, Sverige, Sverige, fosterland, vår längtans bygd, vårt hem på jorden! Nu spela skällorna, där hätar lysts av brand, och dåd blev saga, men med hand vid hand svär än ditt folk som förr de gamla trohetsorden.

Fall julesnö och susa djupa mo! Brinn österstjärna genom junikvällen! Sverige, moder! Bliv vår strid, vår ro, du land, där våra barn en gång få bo och våra fäder sova under kyrkohällen.

Sweden
Wilhelm Stenhammar (1871-1927) composer

Sweden, Sweden, Sweden, fatherland, land of our longings, our home on earth! Now bells ring where armies fight with fire and heroic deeds became legends; but hand in hand your people still swear the ancient oaths of loyalty.

Fall, Christmas snow, and murmur, pines and heathe! Burn, eastern stars, through the June night! Sweden, mother! our struggle, our peace, our country where one day our children shall live, and where our fathers sleep in the church yard.